Mikronäring

Mineralämnen utgör ca 4% av kroppsvikten och mikronäringsämnen som järn, zink och koppar bara några gram. Men dessa ämnen är livsviktiga då de deltar i nästan alla biokemiska reaktioner i våra celler. Brist på mikronäringsämnen leder till många olika sjukdomar och har globalt sett katastrofala konsekvenser för människors hälsa, samhället och ekonomin.

Spannmål av fullkorn har länge varit en viktig källa till makronäringsämnen som kolhydrater och proteiner. Men spannmål är också som baslivsmedel viktiga för tillgången på mikronäringsämnen som vitaminer och mineraler. På en planet med en ökande befolkning och tynande resurser blir det allt viktigare att ta tillvara på näringen i vår mat och att den maten vi äter innehåller det vi behöver.

Mikronäringsbrist i världen

Källa: IFPRI – 2014 Global Hunger Index

Dold hunger

Stora befolkningsgrupper runt om i världen, ca 2 miljarder människor, lider av s.k. ”hidden hunger” (dold hunger), som definieras som en kronisk brist på mikronäringsämnen; vitaminer och mineraler. Det är en svält som inte syns, men som har mycket stor påverkan på människors hälsa, samhälle och ekonomi. Mer än 40% av befolkningen i Afrika har brist på mikronäringsämnen som järn, zink, vitamin A, folsyra och jod. Detta leder till ökad barnadödlighet, missfall, missbildning, sämre fysisk och intellektuell utveckling och en rad andra sjukdomar.

Även i västvärlden är detta ett stort problem, särskilt i sårbara grupper som barn, kvinnor, äldre och sjuka. Av kvinnor i fertil ålder i västvärlden har 10–30% uttömda järnförråd, men hos unga flickor kan upp till 40% ha järnbrist.

Läs gärna mer hos IFPRI – 2014 Global Hunger Index

Lösningar som används för att förebygga mikronäringsbrist

Homeostas och Interaktioner

Mikronäringsämnen förekommer naturligt i livsmedel i en rad olika varianter med olika funktioner. Mineraler förekommer naturligt i organiska bindningar och många mineraler har komplexa interaktioner med andra mineraler.

Kroppen har en noggrant reglerad homeostas (absorption, transport, lagring och utsöndring) av framför allt mineraler. Mineralernas biokemi regleras av individens behov och status. Absorptionen beror av i vilken form mineralerna intas, organiskt som i livsmedel, oorganiskt bundna salter som i berikningsjärn och kosttillskott. Absorptionen beror också på om järn är tvåvärt (kött) eller trevärt (vegetabiliskt), om det i måltiden finns kött, C-vitamin, kalcium, fytinsyra, kaffe, te eller samtidigt i tarmen förekommande interagerande faktorer som koppar, zink och tungmetaller.

Absorptionen av järn från berikningsjärn är högst 2-3%, från vegetabilier ca 5-15%, beroende på hämmande faktorer som fytinsyra eller stimulerande faktorer som om det finns C-vitamin i måltiden. Absorptionen från kött är 25%. För zink gäller liknande; absorptionen hos en individ kan (om zinkstatusen kräver det) öka från 10% till 40% i en måltid. I en måltid med mycket fytinsyra absorberas 15% eller mindre. Absorptionen ökar när innehållet av fytinsyra reduceras i måltiden.

Mineraler kan alltså tas upp eller passera genom tarmen beroende av många faktorer. Som tillskott eller berikning ges mineraler som oorganiska salter ofta i ofysiologiska mängder. När det gäller berikningsjärn så kan den andel som inte absorberas (ca 97%) interagera med zink och koppar i tarmen, donera elektroner till fria radikaler och påverka tarmfloran negativt. 1997 slutade man med järnberikning av vetemjöl i Sverige då det inte ansågs säkert.

Gränsvärden för totalt dagligt intag av flera mineraler har införts i USA och diskuteras i EU. På så sätt kan tillskott eller berikningar inte anses som optimala för att försörja befolkningar med mikronäringsämnen. Människan har liksom naturen har en komplex biologi varför det är säkrare att använda naturliga livsmedel som källa för våra näringsämnen.

Vitamin- och mineralhalter i vete (mg/100g)

Fullkorn som basmat

50% av energiintaget globalt kommer från vete, ris och majs. Under de senaste 50-100 åren har raffinerade och näringsfattiga produkter av spannmål tagit över som basföda från traditionella fullkornsprodukter. Vid polering av ris och raffinering av vete förloras 60-90% av mikronäringsämnena och våra baslivsmedel blir på så sätt i första hand källor till tomma kalorier.

Det innebär att huvuddelen av basmaten i världen har utarmats på sin näring genom den bearbetning som den genomgår. Detta har fått stora konsekvenser för människors hälsa i hela världen och i alla samhällsklasser, men framför allt för ekonomiskt utsatta grupper.

Dietister och forskare är idag överens om att vi behöver äta en i huvudsak växtbaserad kost av grönsaker och fullkorn för att hålla oss friska, men även för att klara av att försörja värdens växande befolkning.

Globalt sett har stora befolkningsgrupper vegetabilier som basföda och konsumtionen av vegetabiliska livsmedel ökar i västvärlden. Fullkorn är en oöverträffad källa till energi, livsviktiga näringsämnen och inte minst fibrer som vi behöver för en god tarmhälsa. Men fullkorn innehåller även fytinsyra som försvårar upptaget av dessa mineraler och måste därför vitaliseras.

Läs gärna mer hos The Whole Grains Council.